En ödmjuk film om döden

Ikväll så gick jag till bio. Filmen jag har sett är en japansk film som heter “Okuribito”, på svenska “Avsked”. När jag först läsde om filmen så var jag lite tveksamt. Den handlar om en person som jobbar med likar, alltså förbereda de innan de kommer in i kistan. Det är kanske inte ett tema som man vill gärna se en film om. Men jag ville inte har några förväntningar och så kan det ju vara en interessant film, på japanska även. Ett bra sätt att träna språket, jag är ärlig.

Nu har jag sett filmen. Och jag är verkligen glad att jag har sett den. En film som berör på ett väldigt annorlunda sett. Det händer inte ofta att man se en film som beskriver och visar döden på ett så ödmjukt sett. Men döden är inte ett lätt tema, inget som man riktigt vill prata om eller tänker på, och det förstås. Döden är elak, den skiljer personer som tycker om varandra. Den är brutalt och skrämmer. Den gör oss rädda.

Men en dag så dör vi alla. Det finns ingen undantag, ingen skillnad, bara för det när och hur. Och vi vet ju inte vad som kommer efter döden. Men det är upp till var och en att föreställa sig det. Varför inte föreställa sig ett paradis då där man träffar alla sina älskade. Det låter kanske naiv men det gör det lättare när tiden har kommit, att slappna av och låt gå…

Webbspel hela dagen

Idag hade uppgiften från skolan att spela webbspel, något som kanske låter lite tveksamt. Men eftersom det är en utbildning som handlar om spel så var det faktist viktigt, och nyttigt. Det skulle vara inte vilka spel som helst, som till exempel Worlds of Warcraft eller liknande. Men det var utvalda spel som var lärare  skrev i listan. Dessutom skulle vi utvärdera de och ta ut spelmekaniker som gjorde att man blev motiverad att spela vidare eller inte. Jag har provat spela alla upplistade spel. Några var grymt bra och det var roligt att spela de. Några andra tyckte jag inte alls om men försökte ändå att spela, några av de lyckades jag dock inte. Kanske är jag efterbliven eller så har jag helt enkelt missat något. Men här kommer i alla fall en liten överblick av alla spel.

Samorost: 30 min

http://amanita-design.net/samorost-1/

En väldigt fin designad spel i stil av machinarium där man måste kommer fram till nästa steg som görs för att komma vidare. Jag tycker personligen mest om såna spel där logisk tänkande och kreativitet krävs för att klara spelet. Det finns momenter av frustration som i 2 level där det dröjer lång tid innan det händer något och man försöker allt möjligt för att man kommer fram till den rätta drag. Roliga ideer i spelmeckaniken, som woodpecker som ska plocka maskarna och ugglan som hoppar på kulan.

Winterbells: 10 min, highscore 12225

http://www.ferryhalim.com/orisinal/g3/bells.htm

Spelet är väldesignad, fram för allt kaninen och spelmekanik är enkelt. Belöning när man kommer högre och högre up gör att man vill spela mer. Men eftersom man gör samma sak och ingenting nytt händer tröttnar man efter ett tag. För mig var det 10 minuter. Omspelbarhet är däremot rätt högt eftersom det är som en utmaning att kommer högre up.

Dycewars: 20 min

http://www.gamedesign.jp/flash/dice/dice.html

Det var inte klart hur det funkar från början men när man väll har förståd så var det riktigt roligt att spela. Jag har inte lyckats vinna men var nästan alltid under de sista två som spelade. Att ser sitt territorium växer och sina tärna blir fler ger en stor belöningskänsla. Spelet är rätt så omspelbart.

Fly guy: 5 min

http://www.trevorvanmeter.com/flyguy/

Roligt spel med överraskningsmoment. Det är dock inte omspelbart. En gång som man har kommit till stranden så är hela mysterium klart.

Small worlds: 20 min

http://jayisgames.com/cgdc6/?gameID=9

I början tänkte jag först vilket uselt spel och grafik det är. Men när man uptäckte spellabirintet så blev det faktist jättekul och spännande. Man vill fortsätta och ser hur nästa värld kommer att ser utt. Stor omspelbarhet.

Flow: 40 min

http://intihuatani.usc.edu/cloud/flowing/core.html

Det var inte riktigt klart vad syfte med spelet är men när jag spelade det en gång till så kom jag faktist rätt långt. Att ser hur mikroorganismen utvecklades med tiden var spännande. Jag är nyfiken att spela vidare.

Cyklomaniacs: 10 min

http://www.kongregate.com/games/LongAnimals/cyclomaniacs/?referrer=Jayisgames

Det var svårt att fatta vilka kommandos det finns och hur man skulle styr. Det fanns ingen motivation att spela den.

Psychosomnium: 10 min

http://db.tigsource.com/games/psychosomnium

Efter att jag har spelat om från början för 100 gånger och inte kommit längre än till 3dje bild gav jag upp. Att en spel är riktigt svårt i själva början är inte alls motiverande.

Knytt stories: 90 min

http://db.tigsource.com/games/knytt-stories

Spelet verkade ganska roligt men när jag fastnade på en och samma ställe i tutorials och kunde inte använda en artefakt och ingen förklaring fanns någonstans förlorade jag motivation. Jag gav spelet en andra changs idag (fredag) faktist och kom rätt långt. Jag kunde tyvärr inte hitta den powerup som krävdes för att kommer förbi den stora monstern innan min dator kollapsade. Men jag fick en total ny uppfattning av spelet. Den är riktigt bra med olika världer och egen musik. Min slutsats här är att man få ge spel alltid en annan changs innan man gör en bedömning. Man missar kanske något roligt om man ger upp för snabbt.

I spel som dycewars så var det faktist en spännande grej att ha interaktion med andra spelare. Man ville verkligen vinna över den andra. Men även de spel som hade ingen interaktion alls tyckte jag gav en stor belöning om man till exempel komm vidare i pusseln eller fick en högre highscore än förrut. Vad jag tycker inte om i en spel är när det är inte tydligt med kommandos eller när det är för svart att ta sig vidare. Det måste finnas en changs i alla fall i början att lära känna spelet annars så blir man inte motiverat alls att spela spelet överhuvudtaget.

Uppleva Liseberg, en fältstudie

För den nästa uppgift som vi fick i samband med kursen pedagogisk speldesign skulle vi analysera en designad upplevelsebaserad lärande, till exempel museum, teater, naturplats, sevärdhet eller nöjesfält. Jag valde att tillbringa några timmar i Göteborgs nöjesfält Liseberg och njuta av Sveriges största julmarknaden. Men först blev det hård arbete och observation.

Uppgiften var att analysera platsen utgående från följande frågor:

1. Vilka är upplevelsens målgrupp?

2.  Hur jobbar man med designen för att skapa lärande?

3. Hur jobbar man med upplevelsebegreppet för att skapa lärande för deltagaren?

4. Hur jobbar man med designen av upplevelsen för att skapa flow för deltagaren?

5. Hur tar man i beaktande de funktioner för lärande som vi hade som utgångspunkt i sista blogguppgift?

6. Vilken pedagogisk tradition och vilket kunskapsbegrepp finns implicit i designen av upplevelsen?

Som målgrupp kan vi självklart definiera barn men även deras föräldrar och övrigt familj. Men det är inte bara de som man kan träffa på Liseberg. Nu i fredags var det massa olika människor, äldre och ungre, tonåriga och äldre kompisgänger. Och det speglas också i parkens uppbyggnande och designen. Det finns en tydligt indelning av olika område i parken. För barnen finns det en anpassad område strax efter den stora scenen där alla åkattraktioner är anpassade till barn. Vissa attraktioner är en miniaturvariant av de som finns för de vuxna som Rabalder – Balder. Uppskytt och freefall finns även som en minivariant. Sedan finns den finna lustgården där man kan vandrar runt som är egentligen för alla ålder men jag kan tänka mig att många av den äldre generation kommer till Liseberg för att ta en promenad där. I övrigt är designen återkommande med den gröna och rosa färg så som de gröna kaniner och kaninsymboler även på andra ytta. Kartor som visar parkens indelning har både text- och bildförtydligande och skyltar visar vägen till olika attraktioner.

Att komma till Liseberg är en upplevelse, framförallt under julperioden som nu. Då är allt design anpassad till Jul. Det finns julkranar som är vitsprayad för att föreställa snö, det finns en massa ljus, man kan höra julmusik från högtalaren och det doftar jul när man kommer förbi marknadsområden. Man uppleva helt enkelt jul eller hur julen ska vara i Sverige. Man kan även äta julbord i olika restauranger och köpa juldekoration, julklappar eller annat som har med jul att göra.

Det vad jag tyckte var intressant om man nu tänka på hur man har försökt att skapa flow med designen av upplevelsen är att det finns ingen klocka som visar tiden, eller det är mycket svårt att hitta en. Självklart är det ju så att folk har själv klockor eller mobiltelefoner men det finns mer klockor på avenyn än på Liseberg. Man har alltså försökt att förbanna tidsuppfattningen. Andra saker som skapar flow är de olika spel som finns utsprid i parken samt spelhuset. Har man tillräkligt pengar så kan det säkert hända att man fastnar där hela dagen utan att märka hur tiden passar. De attraktioner som finns i parken kan säkert skapa flow med, framförallt Spökhotelet gasten, en utmaning för sig, Ebert Taubes värld, spegelhuset och beroende på ålder många andra. Jag kan tänka mig att ju yngre man är desto mer flow upplever man. Och första gången på Liseberg är visst mycket mer spännande än 20nde gången.

Den nästa frågan som är förknippad med de funktioner som vi hade i var senaste uppgift, alltså lärare, student, miljö, tid, källa för lärande, lärprocess, struktur/regler, kommunikation, kunskapsprov var inte så tydligt som man kunde hoppas. Men här kommer min analys.

Lärare: finns i form av guide i olika visningar, ex. Evert Taubes värld, skådespelare i olika show samt Hotell Gasten

Student: man kunde säger att besökare är det, men kanske även personal

Miljö: det är nog den viktigaste funktion i denna upplevelsekoncept, man ska tror att man är någon annanstans

Tid: Upplevelsen börja egentligen redan när man är på väg dit i form av förväntning speciellt för barn och upphör när man kommer ut

Källa för lärande: det är alla attraktioner, show, skyltar, förklädda skådespelare i parken, allt infomaterial

Lärprocess: det är olika processer beroende på vilket ålder man har och vad precis man gör i parken

Struktur/Regler: det finns egentligen ingen struktur, ingen ordning vad man ska göra först och sist, det finns ordningsregler som parken har upställt som man ska håller sig efter självklart

Kommunikation: allt information man få direkt på platsen, och om man har möjlighet att fråga någon, men mest i textform

Kunskapsprov: finns inte

Den tradition av lärande som finns i Liseberg är den urgamla principen av föräldrar som lära sina barn, som gör sina barn uppmärksama för intressanta och spännande detaljer. Ett exempel därför var Nordens Ark och rennor som finns under jultiden i parken. Många föräldrar som gick förbi där sag till sina barn: “Titta, där är renna från Lappland” eller “Kolla på kaninerna”. Det är också föräldrar som förklara skylterna och kartor och det som är skriven till de barn som kan inte läsa. I övrigt jobbar man mycket med symbolik, upprepning, enkelt beskrivande och klisché.

Frågan är hur mycket man till slut lär sig genom att besöka Liseberg. Det finns säkert ställe där man lär sig mycket mer som i museum eller även andra nöjesfält som är just designad att man lär sig om ett bestämt ämne. Men Liseberg är i alla fall en upplevelse som är värt det.

Lära språk i träning, ex. Japan

I samband med vår nya kurs i pedagogisk speldesign som startade igår skulle vi tänka oss ut den ultimativa lärokoncept. Jag utgår från mina önskemål och min situation och välja därför att föresla ett alternativ sett att lära sig ett språk utan språkkurs och språklärare direkt. Som språk väljer jag japanska men vilken språk som helst skulle funka.

Som första steget skulle vi definiera ett tydligt mål och syfte. Det är inte helt lätt men jag kom fram till att målet är just att man lär sig att prata på japanska samt att kunna läsa och skriva på ett grundläggande nivå. Syfte med denna lärokoncept är att man i slutet utan hjälp av en tolk klara sig på en resa i Japan eller kan lättare hitta arbete eller börja studera där. Man skulle kunna beskriva det som en introduktion i det japanska samhället. Lärotiden pågår i totalt 3 månader där man bor hos en japansk familj någonstans in en liten by i Japan. Viktigast i denna miljön är att man har lugn och ro och helst har bara kontakt mde japanska människor och inte söker sig till andra utländska människor som lär sig japanska eller bor där. Min erfarenhet av detta har varit att man inte prata språket som man skulle lära sig men söker sig till personer från sitt hemmaland. Under de 3 månader bor man därför ensam i den japanska familjen samtidigt som man delta i en viss form av träning i en japansk dojo, i min fall vore det en Iaidoträning. Man har 3 timmars träning på morgonen och 3 timmars träning på eftermiddagen. På träning finns det andra tränande japansktalande människor och hela träningen är på japanska, ingen översättning av en tolk eller hjälp med engelska.

Läroprocessen utgår att genom att lyssna till instruktören och medtränande förstår mer och mer vad de pratar om. Det vad kommer att vara mycket hjälpande är repetition. Många ord kommer att uttalas om och om igen. Man ta upp mer och mer ord och hjärnen gör sitt jobb att strukturerar språket i huvudet. Processen bygger lite grann på den berömda Inlinguametoden från Schweiz. Fokus i denna metoden ligger mest på att lära sig genom att prata utan för mycket fokus på grammatiken eller liknande.

Som stöd i läroprocessen får man även umgås med de som tränar utanför dojon och går ut med de att ta en öl eller liknande. Man lär sig även genom att lyssna på japansk musik, titta på japanska filmer, lära sig att skriva de japanska tecken och läsa enkla barnböcker.

Från måndag till fredag har man därmed 3 timmar träning på förmiddagen samt 3 timmar på eftermiddagen. Samtidigt har man även en kalligrafikurs där man lär sig att skriva de japanska tecken. Kalligrafikurs ägar rum på kvällarna och pågår en timme.

På helgerna kommer det att göras utflykter och spännande aktiviteter med familjen eller de som tränar i dojon och andra japanska människor. På de utflykter och aktiviveter lär man sig om japanska kultur och historia mm. Ett exempel kan vara en utflykt till Kyoto, Tokyo, Osaka, Fujiyama, men även att delta i en traditionell te-ceremoni, gå till No-teatern, till en tävling i till exempel Iaido, Kendo mm., delta i en matlagningskurs eller helt enkelt gå till en japansk badhus.

En stor roll spelar självklart familjen där man bor under de 3 månader. Man har på detta sett den japanska språk och kultur alltid runt omkring sig, vilket är mycket effektiv för läroprocessen. Man lär sig mycket snabbare än vad man skulle om man hade lärt sig språket hemmifrån sitt land. Andra lärokällor är träningsgruppen från dojon själv men också ordböcker, anteckningar samt en stor bibliotek i dojon med böcker på japanska och böcker på engelska om den japanska kultur, historia, Iaido självklart samt tidningar, filmer och musik.

Om man vill så finns det möjlighet för att göra en kunskapsprov både muntlig och skriftlig i form av en berättelse om upplevelser under de 3 månader. Båda delar kan förberedas med hjälp av de människor som man har träffat och lärt känna, framförallt när det gäller den skriftliga delen. Denna delen skrivs i hiragana eller om man kan på mer komplexare sett med katakana och kanjitecken. Den muntliga berättelsen ska göras till en okänd person så att det blir autentisk. Det finns inget syfte med att berätta det till de som ändå vet vad man ha gjort.

Jag tycker attt denna studieform är ideal för just att lära sig ett nytt språk. Är man i landet där språket pratas så har man mycket bättre förutsättningar än när man lär sig språket hemmifrån. Man har på så viss språket runt omkring sig i form av personer som prata, musik, film, skrift och mycket mer. Det går mycket snabbare att komma in i språket. Därför är det också viktigt att inte blir “stört” av input som är inte denna språk man vill lära sig, i denna fall icke-japansk input. Jag tror att det är många som skulle vilja lära sig ett språk på det sett som jag har beskrivit. Just i ett träningssituation där det finns mycket repetition och ett begränsad ordval är det lätt att lära sig snabbt mer än glossar utan också ett meningsstruktur utan att någon säger till hur det ska vara. Det blir rätt automatiskt. Om jag skulle prata ut av min erfarenhet så har jag faktist lärt mig svenska på detta sett och det har funkat.

XtremeBrandMakeOver Steg 3 The Vanish explosion

Den nya vanishkampanjen rikta sig till unga människor med budskapet att tvätten ta bara lite tid och är väldigt enkelt. Reklamfilmen visar därför att livet är kul och fullt med massa roliga aktiviteter. I motsatsen med andra tvättmedel fokuserar vi inte på miljövänlighet. Vanish skulle inte lyckas med sin rosa färg att övertyga publiken att den är skonsamt. Därför vill vi kalla fram en känsla av vildhet och energi med var reklamfilm som har Rammstein som bakgrundmusik och heftiga bilder.

01 – Rammstein – Wollt Ihr Das Bett in Flammen Sehen

I vår lista av kampanjinslag har vi kommit fram med möjligheten av affischer, ny hemsidalayout, radiospottar, rabattkuponger, pubblicitetsstunts, reklamfilm på TV och i internet, facebook mm. Utgående från denna listan bestämde vi oss att använda reklamfilmer.

Reklamfilmerna ska sändas i stadliga TV samt i nischkanaler som MTV, Discovery Channel och Eurosport mm. Vi tänkte även att lägga upp filmerna på youtube med Vanishprofilen. Filmerna ska inte vara längre än 30 sekunder och är uppdelat i två delar varav den första delen ta 90 % av tiden. Den första delen visa en person som gör en aktivitet som paintball, motocross, orientering, ridning eller liknande, eller befinner sig på en stor event som rockfestival, raveparty mm. I filmerna framgår tydligt att kläder blir smutsiga. I resterande del av filmen har man en frontalansikt på en tvättmaskin. Man ser hur en person slänger in dem smutsiga kläder in i tvättmaskinen och sedan med den rosa mätskåpa håller tvättmedeln. Personen försvinner ur bildet och tvättmaskinen börja gå. Logan Vanish…and go! visas upp Vi bestämde oss att göra fem olika reklamfilmer som visar en variation av aktiviteter eftersom inte alla unga människor intresserar sig för bara motocross, paintball eller rockmusik.  Så vi lägger till även en film som visar en person som reparerar sin bil och blir smutsigt av olja.

Moodboardet för att kunna föreställa sig reklamfilmerna finns i denna pdf-dokumentet: Moodboard Vanish. Lyssnar man samtidigt till Rammsteinlåten så kommer man nog förstår hur filmen kan ser ut.

XtremeBrandMakeOver Steg 2 eller VANISH…and go!

Vi fortsätter förra veckans arbete om den nya reklam av Vanish. Vi har kommit fram till formuleringen av budskapet och bestämt oss för de kanaler som vi kan når den nya målgruppen bäst med. Unga människor har många olika intresse och ett väldigt aktivt liv. Att tvätta och städa är något nödvändigt och tråkigt för de. Därför är det viktigt att de vet att det finns ett tvättmedel som är väldigt effektivt och som är enkelt att använda. Vanish har redan bevisad detta om man titta på enkäter eller facebookgrupper. Reklamen behöver inte göra detta längre. Däremot vill vi tydliggöra att det går snabbt och att tvätten inte upptar eller avbryta ens aktiviteter. Den nya kampanjen kommer att består av nya mer aktionsrelaterade reklamfilmer som visar aktiviteter som unga människor kan relatera sig till, t. ex. paintball, motorkross, rockfestival, raveparty mm. Att tvätta ska inte avbryta eller ta upp livet.

Det är Vanish de vill välja när tvätten och städning ska gå fort och smidigt. Respektive ta själva tvätten bara upp en liten del av reklamfilmen, nämligen i slutet när man ser en person slänger in tvätten från resp. aktivitet i tvättmaskinen. Kampanjen kommer att gå ut på att ta sig till den nya målgruppen och utsätta dem för reklamen. Budskapet om ett tvättmedel som är bra mot svåra fläckar är bra på platser där just svåra fläckar uppstår. Vi välja de stadliga tv-kanaler men också olika nischkanaler för unga människor som t. ex. Eurosport, Discovery Channel och MTV. Reklamsändning ska vara helst på kvällarna när unga människor tittar mest på TV, möjligtvis under sändningstiden där populära program visas t.ex. Pimp my ride, mystbusters, extremsportprogram mm. Tanken är att ha en relativ högt sändningsfrekvens i början så att tittarna blir uppmärksamma på den nya Vanishreklamen och sedan ta ner frekvensen.

XtremeBrandMakeOver Steg 1

För kursen i marknadskommunikation har vi i första veckan fått uppgiften att två och två leta upp ett varumärke vars marknadsföring och reklam vi skulle vilja ändra på. Jag och Håkan har bestämt oss att rikta in oss på Vanish, ett amerikanskt tvätt- och städmedelmärke som är relativt nytt på den svenska marknaden. Vanish är ett av alla dessa tvättmedel med en marknadsföring som vänder sig till kvinnor och med reklam som visar kliniskt rena tvättstugor och andra kvinnor som älskar att tvätta. Målet med deras marknadsföring är helt klart att visa sina tvätt och städprodukter och skapa förtroende för sitt varumärke genom att visa hur bra de fungerar. Men de flersta personer har redan förstått poängen att tvättmedel ta bort fläcker och att huset resp. lägenhet blir rent när man använda städmedel. Vi rekommenderar Vanish att rikta sin marknadsföring till en ny målgrupp inom tvätt- och städmedelbranchen som vi vet är mycket dåligt representerade i reklamvärlden, nämligen de som ser tvättning och städning som något nödvändigt ont. De flersta unga människor kan inte längre lämna tvätten och städning över till deras mamma och måste däremot ta hand om det själv. Dessa personer har många aktiviteter, är stressade eller helt enkelt låta, studerar eller arbetar på ett företag som tar mycket av deras tid och vill att tvättandet ska gå så snabbt och smärtfritt som möjligt. Det är unga människor som precis flyttat hemifrån där mamman alltid brukade ta hand om tvätten och städningen.

Det är inte längre nödvändigt att demonstrera att tvättmedeln Vanish funkar. I olika facebookgrupper om Vanish är det faktist många som bekräfta det. Reklamen skulle alltså helst fokuserar på att det går snabbt, enkelt och att det inte behöva vara jobbigt eller krångligt med tvätten. Reklamen ska inte längre visa tvättmaskiner och tvättstugor med kvinnor som blir överraskad av tvättmedelns resultat. Däremot ska den visa något som unga människor kan identifiera sig med.

Buen dia de los muertos

De dödas dag (Día de los muertos) är en stor och viktig religiös högtid i Mexiko som sammanfaller med Allhelgonahelgen (Todos santos). Högtiden har sitt ursprung i en synkretism mellan de förspanska, indianska kulturerna i mesoamerika och katolicismen. De indianska högtider som vid tiden för erövringen sammanföll med allhelgonahelgen var till stor del skördefester. Traditionerna under De dödas dag har i indianska, värdekonservativa miljöer ännu ett starkt sådant inslag. Offerborden fylls då med mat och nyskördade grödor, framför allt majs, och blommor.

I urbana miljöer har ett mer spektakulärt uttryck växt fram, stora offerbord installeras i museer, kontgallerier, på torg och i andra offentliga sammanhang där det bästa och färgstarkaste av det mexikanska konsthantverket med skelettfigurer och kranier av socker eller papier maché visas upp. Nästan karnevalsliknande evenemang har också växt fram, en upprepning av de festligheter som hölls på de dödas dag på det stora torget i Mexico City under 1800-talet.

Tron att de döda kommer tillbaka denna helg och besöker sina anförvanter på kyrkogårdarna och runt hemmens offeraltare (ofrendas) är mycket stark. De kommer för att ta del av den mat och dryck de behöver och saknar från jordelivet, och för att se sina levande anfövanter igen. Día de muertos har samma syfte som vår Allhelgonahelg, att minnas och hedra våra nära och kära. Högtiden pågår under flera dagar, den 1 november hedras döda barn och den 2 november de döda vuxna. (Wikipedia)

Jag har uplevt dia de los muertos 2005 när jag hade min praktik i den schweiziska dagis i Mexiko City. Både arrangemang av dagen i själva dagis och resten av Mexiko City var väldigt fint. Just att man lära sina barn att respektera de döda och att de finns är för sig ett bra sett att ta rädslan.

Bildet som ni ser i min post är från en liten lunchställe i Palenque. Avser man från pumpan så är det här en vanligt dia de los muertos dekoration. Men även i Mexiko finns det Halloween och det är alldeles många som blandar de två.

Google dogchat

Google Docs är verkligen en effektivt lösning för att dela lätt dokumenter med andra personer. Det kan användas i vilket sammanhang som helst egentligen. Vilka möjligheter! Äntligen kan jag delar bilder med min familj och måste inte skicka tunga mail fram och tillbacka. En bild kan ju vara så stor som hela harddisken av mina föräldrars gamla dator.

Och i föreningssammanhang kan vi äntligen dela dokumenter som affischer och allt annat som jag var tvungen annars att skriva utt och ta med till träningen.

Men inte bara det. Om man är samtidigt i samma dokument som en annan person kan man även göra en riktigt chatt. Jag kallar den helt enkelt Google dogchat (varför jag stava det just på det sättet kan var och en fundera över själv eller fråga mig)

Soke

I samband med Iaidoträning få vi då och då uppgift att informera oss om något som har med Budo att göra och skriver en liten rapport om det. Den här rapporten handlar om Soke.

Soke betyder “familjens överhuvud” eller “upphovsman” på japanska. Inom den japanska stridskonsten brukar soke översättas med stilens “stormästare”. Titeln används främst inom de äldre och mer reglerade stilarna. Soke är en mästare av en stil, oftast är han den högstgraderade och ledare av en stridskonstskola eller stil. Soke har den översta autoritet inom stilen och bestämmer över graderingar, läroplan, doktrin och förvarningar. De kan utställer en så kallad Menkyo Kaiden („Invikning i hemligheten av en lärokonst“) som uttrycker att någon har lärt sig alla aspekter av en stil.

Men titeln Soke har missbrukats en hel del i västvärlden. En person som utvecklar en egen, eller ärver en kampsportskola är automatisk soke. Många soke idag är både stormästare av den första generationen inom stilen (Shodai Sōke), vad betyder att dom är samtidigt grundare och stormästare. Många av de moderna Soke har inte fått titeln av renomerade japanska stridskonstförbund men har själv kallad sig det. De är soke av rätt omogna, oreglerade och kommerciella stridskonstsystemer som blir oftast kallad på negativt sätt Sokemon efter den japanska anime Pokemon.

Min åsikt är att det är viktigt att behålla en tradition, vilken än det är, till liv. Därför behövs det en ledare som lär utt denna tradition. Det är även han som får bestämma vilken person är värdefullt att blir hans eller hennes efterträdande. Om denna system inte funkar så händer det att traditionen långsamt dör ut.  Det är naturligt att traditionen med tidens gång förändras och inte är helt som den traditionen flera hundra år sen. Det på grund av att man missar något eller en detail tappas bort och vittne av grundarens idé finns inte längre kvar.

Det är kanske lite tveksamt om en grundare av en helt nytt tradition, om man ta som exempel en japansk stridskonst, har rättighet att kalla sig Soke. De gamla skolor som finns idag har grundads under tiden där samurajerna fortfarande stridade, och de använde tekniken för att verkligen döda fienden. Det fanns ett syfte med det de utvecklade.

De skolor som grundas idag har inte längre denna bakrunden, och frågan är vilket syfte de har slutligen. Ingen ska utt idag och använder en ny skolans stil för att döda fienden. Därför skulle jag vara emot att de kalla sig Soke. Det har inte längre med traditionen att göra.